Tua Birgitta Forsström Poems

The dogs in Your movies remind me
of Laika. Did You, too, once stand
on a mountain and watch the little light travel
across the night sky? Had the dog had
...

Time is precious, I know,
to each enough of one's own suffering.
Jesus Christ holds his hand over
those asleep and the forest beasts.
...

I am writing you because
I no longer think that it is
dangerous dwelling here after
the break of night. Gates are opened
...

Efter att ha tillbringat en natt
bland hästar minns jag hur friskt

det doftade av ammoniak och
smältsnö, den gröna månen

över den gröna skaren, en råtta
gnisslade i foderkammaren, hur jag frös

i min overall och yllemössa mot
morgonen och hur lugnt hästarna sov.
...

After spending a night
among horses I remember the fresh

smell of ammonia and
melting snow, the green moon

over the green snow's crust, a rat
creaking in the hay room, how I shivered

in my overalls and wool cap toward
morning and how calmly the horses slept.
...

Snön yr över innergårdens rosor.
Tog inte stövlar och halsduk med, bläddrar
i böcker, vet inte vad jag skall göra av allt ljuset!
Ni skulle inte godkänna färgerna.
Det är alltför anslående, Andrej Arsenjevitj, alltför
mycket, alltför mycket av allt!
Ni bytte ut vingarna mot luftballongen, en tafatt
skapelse snodd ihop av rep och trasor, jag minns så väl.
Förr hade jag mycket och mindes inte. Svårt
att hålla sig till sak. Svårt att hålla sig till sak.
Hoppas få återkomma. Hoppas få återkomma till principen
om vingarna. Faktum kvarstår: kölden konserverade
rosengården i natt. "Zonen är en zon, zonen är livet,
och människan kan antingen gå under eller överleva när
hon tar sig igenom detta liv. Om hon klarar det eller
inte beror på hennes känsla av egenvärde" En hare
skuttade nästan in i vestibulen här på Stiftelsen,
spräcklig mot snön; i harens almanacka är det ju oktober.
Ni verkar ha ett ganska svårartat humör,
och det är möjligt att inget av detta intresserar Er.
Å andra sidan klagar Ni rätt ofta själv.
Jag skriver för att Ni är död och för att jag vaknade
i våras på mitt hotell mot gatan i Benidorm till det underbara
höga kvittret. Man bör inte be om ursäkt oavbrutet, man bör
inte tacka oavbrutet, man bör nog tacka. Mälaren som
bly där nere. Resten är vitt och rött.
...

The snow whirls over the courtyard's roses.
Didn't bring my boots and scarf, leafing
through books, don't know what to do with all this light!
You wouldn't approve of the colours.
It's too striking, Andrei Asenyevich, too
much, too much of everything!
You exchanged the wings for an aerial balloon, a clumsy
creation cobbled together from rope and rags, I remember so well.
Before, I had a lot and didn't remember. Difficult
to stick to the subject. Difficult to stick to the subject.
Hope to return. Hope to return to the principle
of wings. The fact remains: the freeze preserved
the rose garden last night. "The zone is a zone, the zone is life,
and a person can either be ruined or survive when
she makes her way through this life. Whether she makes it or
not depends on her sense of self-esteem -" A hare
almost hopped into the entrance hall here at the Foundation,
mottled against the snow; it's October in the hare's calendar.
You seem to be a moody sort of person
and it's possible that none of this is of interest to you.
On the other hand, you yourself complain fairly often.
I'm writing because you are dead and because I woke up
last spring in my streetside hotel room in Benidorm to that wonderful
high twittering. One shouldn't constantly say one is sorry, one should
not constantly give thanks, one should definitely give thanks. Lake
Mälaren like lead down there. The rest is white and red.
...

Bli aldrig vän med en kråka!
sade en biolog i radion. Kråkan
fäster sig snabbt vid dig, hon knackar på
fönstret oavbrutet, kråkan blir lätt psykotisk.
Ingenting händer här. Ingenting. Trädgårdar
i regn. Citroner i månsken. En flock kajor lyfte med ett
häftigt oväsen vid ruinen igår kväll. Klockorna milt
genom diset. Röken, klangerna. Jag såg en gång
en liten flickas ögon gå i moln, det var irreparabelt
från början, det gör ont. Molnet drog över den
violetta ögonvitan långsamt inåt mot
pupillen och sedan kunde jag inte
följa det längre, molnet.
...

Never make friends with a crow!
a biologist said on the radio. A crow
gets attached to you easily, she'll tap on
the window constantly, a crow can easily become psychotic.
Nothing happens here. Nothing. Gardens
in the rain. Lemons in moonlight. A flock of jackdaws
flew up with a huge racket by the ruin last night. The bells
softly through the haze. The smoke, the ringing. Once I saw
the eyes of a little girl cloud over, it was irreparable
right from the start, it hurts. The cloud floated over the
violet eyeball, slowly in toward the
pupil, and then I could no longer
follow it, that cloud.
...

Jag har en bärnstensring som
skimrar genom insjövattnet

Jag dyker, rör upp slam, partiklar
av mineraler lösgörs och svävar längs

bottnen, liksom ekblomsknopparnas
stjärnhår svävade och inneslöts i stenen

då, på den sabeltandade tigerns
och de små hästarnas tid

i de subtropiska skogarna med fläder
och kamferträd här, där vi bor i hus

Man ser klarare under vatten
Man ser klarare när man är sjuk

Jag dyker i det svala vattnet, rör upp
slam, partiklar svävar långsamt, mineraler,

som ekblomsknopparnas stjärnhår svävar
i bärnsten genom trettio miljoner år, skimrar

i insjövattnet när jag dyker, allt
rörs upp, grumlas, skimrar
...