Carl Gustaf Verner von Heidenstam

Carl Gustaf Verner von Heidenstam Poems

Carl Gustaf Verner von Heidenstam Biography

Carl Gustaf Verner von Heidenstam (6 July 1859 - 20 May 1940) was a Swedish poet and novelist, a laureate of the Nobel Prize in Literature in 1916. He was a member of the Swedish Academy from 1912. Most of his works are passionate depictions of the Swedish character, life, and traditions, often from a patriotic point of view. He was born in Olshammar, Örebro County to a noble family. He studied paintings in the Academy of Stockholm, but soon left to travel extensively in Europe, Africa and Eastern countries. His work Vallfart och vandringsår (Pilgrimage: the Wander Years, 1888) is a collection of poems inspired by his experiences in the East and marks an abandonment of naturalism that was dominant then in Swedish literature. His love for beauty is showed also by the allegorical novel Hans Alienus (1892). Dikter ("Poems", 1895) and Karolinerna (The Charles Men, 2 vols., 1897–1898), a historical novel, shows a strong nationalistic passion. The two volumes of Folkunga Trädet (The Tree of the Folkungs, 1905–07) are the inspired, epic story of a clan of Swede chieftains in the Middle Ages. His poetical collection Nya Dikter, published in 1915, deals with philosophical themes, mainly concerning the elevation of man to a better humanity from solitude. He died at his home Övralid in 1940.)

The Best Poem Of Carl Gustaf Verner von Heidenstam

Åkallan Och Löfte

Och ropade trenne grannfolk: Glöm
den storhet du bäddat i jorden!
Jag svarade: Res dig, vår storhetsdröm
om herraväldet i Norden!
Den storhetsdrömmen lyster oss än
att leka i nya bedrifter.
Låt upp våra gravar, nej, giv oss män
i forskning, i färger och skrifter.

Ja, giv oss ett folk på ett bråddjups rand,
där en dåre sin nacke kan bryta.
Mitt folk, det finns annat att bära i hand
än en bräddfull egyptisk gryta.
Det är bättre, den grytan rämnar itu,
än att levande hjärtat förrostar;
och intet folk får bli mer än du,
det är målet, vad helst det kostar.

Det är bättre av en hämnare nås
än till intet se åren förrinna,
det är bättre att hela vårt folk förgås
och gårdar och städer brinna.
Det är stoltare våga sitt tärningskast,
än tyna med slocknande låge.
Det är skönare lyss till en sträng, som brast,
än att aldrig spänna en båge.

Jag vaknar om natten, men kring mig är fred.
Blott vattnen storma och sjuda.
Jag kunde i längtan kasta mig ned
som en bedjande stridsman av Juda.
Ej vill jag tigga om soliga år,
om skördar av guld utan ände.
Barmhärtiga öde, tänd blixten, som slår
ett folk med år av elände!

Ja, driv oss samman med gisselslag,
och blåaste vår skall knoppas.
Du ler, mitt folk, men med stela drag,
och sjunger, men utan att hoppas.
Du dansar hellre i sidenvåd
än tyder din egen gåta.
Mitt folk, du skall vakna till ynglingadåd
den natt, du på nytt kan gråta.

Carl Gustaf Verner von Heidenstam Comments