Ruthiya yaar main kyuon manavan
Yaar o kada ruth jo javey
Man kahey mera main vi ruth javan.
Ruthda ay ruthey odi marzi
Man mere te odi nahin chaldi.
Man vich vasda ay har pal sochaan
Pichhay oday kyuon paie daoran.
Yaar hoya man jis yaar vasaya
Vasay jo man vich yaar o mera.
Man mere da o ik qaidi
Hoar koi onu vaikh na sakdi.
Ruthay yaar nu kyuon paie tarsan
Pichhay oday kyuon paie daoran
Jad main chahvan onu vaikhan.
Ruthya yaar main kyuon manavan
Yaar o kada ruth jo javey
Man kahey mera main vi ruth javan.
Mitti di murat nal yaari jad laie,
Murat nu main yaar samjhan paie.
Ander da yaar pachhan na paie,
Yaar o mera oday ander vi vasda
Mat jadon ay mainu ayie,
Mitt gaie khoj tadap vi ghat gaie.
Band kar akhan yaar nu vaikhan,
Ruthna vi chahvan ruth na pawan,
Har pal paie main onu niharan.
Ruthiya yaar main kyuon manavan,
Yaar o kada ruth jo javey,
Man kahey mera main vi ruth javan.
I saw glimpses of Baba Bulhe Shah in your poetry. Enjoyed it with heart and soul.....................10
I think the entire poem radiates a sufi philosophy and reminds me of the great sufi saints and poets. I have enjoyed reading this poem. This is outstanding, Om Chawla ji. Thanks.
This poem has not been translated into any other language yet.
I would like to translate this poem
My thanks to both, Rajnish Manga and Akhtar Jawad for appreciative comments. I was worried that my poet friends may not be able to appreciate this dialect peculiar to West Punjab. Thanks once again.