Lars Gustafsson Poems

Det var det sällsamma ord
som jag sökte i drömmen
Och omöjligt kunde finna.

Jag vaknade
efter att ha drömt om en fisk
med röda ögon

lätt att fånga med tuggat bröd
på en krökt knappnål
En mört, dödsorsak för Yvonne

Prinsessa av Burgund
Så mycket trögare än de väna löjorna
dessa varma strandvattnets danserskor

Ja, denna dröm var fylld
utav skönhet och dans
Och ingen i hela världen visste

Att mörten heter mört.
...

That was the same strange word
that I searched for in a dream
and was unable to find.

I awoke
from a dream of a fish
with red eyes

easy to catch with a piece of chewed bread
on a crooked short nail.
A roach, cause of death for Yvonne

Princess of Burgundy
So much more indolent than the beautiful minnows,
those dancers of the warm water near the shoreline.

Yes, this dream was full
of beauty and dance.
And no one in the whole world knew

that roaches are called roaches.
...

Kärret, förbjudet att beträda
Farligt djupt med fackelblomster och nate.
Salamandrarna som vi fångade
och kallade ‘vattenödlor'.

De ansågs ge vårtor på fingrarna.
Eftersom de själva var vårtiga.

Säkert utdöda nu. Vem bryr sig?
Plötsligt var pojken tjugo år gammal.

Framför honom låg långa livet.
Som kurländska slätten.

Bäcken. Salamandrarna.
Det var vi som tog bort alltsamman

Ingen annan.
...

The swamp, forbidden to enter
Dangerous depths with purple loosestrife and bitter clover.
The salamanders that we caught
and called ‘water lizards'.

They were supposed to cause warts on fingers
Because they themselves had warts.

Surely extinct now. Who needs them?
Suddenly the boy was twenty years old.

Ahead of him, life,
extending endlessly like the plains of Kurland.

The creeks. The salamanders.
We took it all away.

No one else.
...

Prins Hamlet av Danmark
Nu utan banesår
och klädd i god kostym från Savile Row
men slipsen självklart
ifrån Ruderklub der Universität Wittenberg
kom fram ur nattens djup och sade
Professorn förstår. Det är inte alltid så lätt
detta att komma tillbaka till sin hembygd
och se att allt är förändrat
och ingen, inte ens mamma
längre begriper ett ord.
Av vad man säger.

Men i det fall det kommer där
en liten otäck dvärg
med konstlat röda kinder
där just runt hörnet
då drömmer vi i samma dröm.
...

Prince Hamlet of Denmark
but now without his fatal wound
and dressed in a good suit from Savile Row
but the tie most certainly
from the rowing club at the University of Wittenberg
came out of the night's shadows and said
You see, Professor. It is not quite so easy
to come back home
and see that everything is changed
and no one, not even Mama
understands a single word.
About what one says.

But in the event that
a little ugly dwarf
with cheeks painted red
appears just around the corner
then we are dreaming the same dream.
...

Tidskriften var tegelgul och snabbt läst.
Den var den billigaste i Brukshandeln

och jag upptäckte, elvaårig, snart
att där inte fanns mycket att hämta.

Dagdrömmar för hembiträden
och detektivhistorier från Rivieran

som då var ett avlägset land.
Men namnet stannade;

Kan man fördrifva tiden?
Och om man kunde det,

är det inte skada på ett enda liv?
Ändå vet jag att jag har fördrivit mycken tid.

De ändlösa tråkiga timmarna i skolan
och den envisa mtimvisaren som inte -

nej inte ens minutvisaren ville röra på sig.
...

Här härskade den stilla blankheten
som kunde störas av ett enda årtag.
Årstiden som långsamt svalnar.
Ljudet av en kätting som tas loss
och läggs på botten av en eka.
Och rädd att skada denna
vattenspegels sällsamt stora lugn
höll jag min åra svävande i luften.
...

Here the calm smoothness ruled
which could be disturbed by a single oarstroke.
The season slowly cooling.
The sound of a chain being taken off
and laid in the bottom of a rowboat.
And, afraid to disturb this
surface's rare great calm
I held my oar hovering in the air.
...

Late summer, the time of year
that suits my age.
And the slow,
one might almost say,
the patient, waves
only go in with hesitation
and hide
in the small dark cavities
under the stones of the shores.
It is best
to bail out our boats
only when it is really necessary.
A simple wisdom, this.

And not unlike this one:
To read the future,
the unfinished text,
only when it is really necessary.
...