En eftermiddag, irrar mig in i kyrkan från allén,
Kanske för att få regnskydd, kanske in i tystnaden.
Rött tegel, malens tysta tisslande,
En tavla full av mörker på den mörka väggen.
Hit, drake, apport!
Kom med sydöstan under armarna!
I tavlan, i bänkarnas knarrande rytm,
som no-teaterns klassiker - har Draker och Göran
i kampens hetta hängivit sig åt varandra
ansikte mot ansikte, bekanta i tusen år.
Hit, drake, apport!
Ät denna godtyckliga Göran!
Den gången i templet, tio flygtimmar härifrån
kände jag igen dig bland munkarna, Drake,
i dina ögonvitor bultade den gyllene forntiden,
med människoskinnet på föste du turistflockar.
Hit, drake, apport!
Bränn feghetens hem till grunden!
...
Read full text