Jag kände igen dig] Poem by Eeva Park

Jag kände igen dig
inte efter ditt yttre,
inte efter hur du stod i järnhandeln
med ryggen böjd,
utan efter ljuset
som föll över dig och sågbladet från Fiskars
i precis rätt vinkel
för så har den inte fallit över någon annan
men du
förmår ändra ljusets källa
så att jag ser dig
genast och hel och hållen
och fjärran och nära
även när du går förbi mig utan att hälsa
jag vet att du ännu är min
och ingen annans,
även om jag gärna hade önskat det.