Själen är ensam med sina tårar Poem by Ann Jäderlund

Själen är ensam med sina tårar

Själen är ensam med sina tårar. I höljen. Över det
täta ögat. Där bara fjärdedelen syns. Åttondelen
eller mindre. Lämnad i ansiktsskalet som en hinna. En
spritlåga utan eld. Den brinner inte. Den flyger inte.
Sprakar inte i örat. Den bara trycker sig
tungsint upp. Den är inristad i hornhinnan som ett ärr
i det tunna höljet. Den ser nästan inte ut. Syns
knappt för någon eller för något.

COMMENTS OF THE POEM
READ THIS POEM IN OTHER LANGUAGES
Close
Error Success