TIDSFÖRDRIF Poem by Lars Gustafsson

Tidskriften var tegelgul och snabbt läst.
Den var den billigaste i Brukshandeln

och jag upptäckte, elvaårig, snart
att där inte fanns mycket att hämta.

Dagdrömmar för hembiträden
och detektivhistorier från Rivieran

som då var ett avlägset land.
Men namnet stannade;

Kan man fördrifva tiden?
Och om man kunde det,

är det inte skada på ett enda liv?
Ändå vet jag att jag har fördrivit mycken tid.

De ändlösa tråkiga timmarna i skolan
och den envisa mtimvisaren som inte -

nej inte ens minutvisaren ville röra på sig.