VÄSTVINDEN GÅR Poem by Lars Gustafsson

VÄSTVINDEN GÅR

Västvinden går.
Västvinden
in genom öppna fönstret
bläddrar i uppslagen bok.
Som alltså läser sig själv.
Fernissan på åran
torkar snabbare nu
och minst en fluga
blir alltid kvar
i den hårdnande, klara massan.
Liksom en fråga
utifrån den kristallklara tomma och nattliga rymden.
Och boken läser sig själv
inte utan eftertanke.

COMMENTS OF THE POEM
READ THIS POEM IN OTHER LANGUAGES
Close
Error Success