Västvinden går.
Västvinden
in genom öppna fönstret
bläddrar i uppslagen bok.
Som alltså läser sig själv.
Fernissan på åran
torkar snabbare nu
och minst en fluga
blir alltid kvar
i den hårdnande, klara massan.
Liksom en fråga
utifrån den kristallklara tomma och nattliga rymden.
Och boken läser sig själv
inte utan eftertanke.
This poem has not been translated into any other language yet.
I would like to translate this poem