FEM ALLEGORISKE SKISSER Poem by Rune Christiansen

Rulletrappene ned til undergrunnen leder skyggene tvetydig hjem. I mangel av andre guder tar vi velvillig imot den kjølige trekken fra togene.

*

I Dikter kring noll skrev Karl Vennberg: «Någon, kanske du, tycks vila sig,/ fast i stor oro», og deretter: «Någon, kanske jag själv, lyfter en arm/ som mot ett försenat angrepp», og et annet sted: «Att något ögonblick stå där utanför/ och slippa att känna igjen sig!»

*

Vi sparket fotball på en liten løkke, brukte en tom vannflaske og en jakke som mål. Jeg tenkte på alle årene som hadde gått. Da mørket kom, fortsatte vi enda en times tid.

*

De to guttene som skjelver i regnet blir snart selv til regn.

*

Man ser seg ikke lenger som et barn i sin barndom.