Mörkrets Dans Poem by Arwa Rawan

Dystra natt tar mig fatt
dämpar ljuset och omfamnar mig svart
smeker min själ och på mig andas kallt
viskar att det aldrig kommer att avsluta sin akt
mörkrets dunkel där man inget ser
Sinnena förstärks och bröstet trycks ner
Akten kulminerar
och mörkret levererar
Regnet smattrar sin melodi,
och mörkret konverterar det till en symfoni
En frustrations orkester avsaknad av cadence
Han bjuder mig på en dans och utlovar evig assistens
Jag kippar efter andan men drunknar i hans propaganda
Mörkret segrar och berövar min förmåga att se
Vi dansar koordinerat, inhiberat och han ler
eftersom ingen gryning kan sluka upp min partners ben