BÄRNSTEN Poem by Tua Birgitta Forsström

Jag har en bärnstensring som
skimrar genom insjövattnet

Jag dyker, rör upp slam, partiklar
av mineraler lösgörs och svävar längs

bottnen, liksom ekblomsknopparnas
stjärnhår svävade och inneslöts i stenen

då, på den sabeltandade tigerns
och de små hästarnas tid

i de subtropiska skogarna med fläder
och kamferträd här, där vi bor i hus

Man ser klarare under vatten
Man ser klarare när man är sjuk

Jag dyker i det svala vattnet, rör upp
slam, partiklar svävar långsamt, mineraler,

som ekblomsknopparnas stjärnhår svävar
i bärnsten genom trettio miljoner år, skimrar

i insjövattnet när jag dyker, allt
rörs upp, grumlas, skimrar