Don Quijote Poem by Olivia Bergdahl

Jag hör applåder från första läktare!
Det är jubel, svett och spott!
Jag är ju omoralens väktare!
En bildskön don Quijote!

För visst listar jag det mesta i svartvita namn
och älskar varje idiot som somnat i min famn
jag lastas för att vara så där obekymrat dum
men låt mig kastas mellan Kafkas alla rättegångsrum!

För jag har ägnat all min tid åt att vara så normal
som man möjligen kan vara om man är glad i livet
man får välja andra vägar då och andra ideal
för det roligaste klassas lätt som överdrivet
Känns det bra? Då är det bra!
Jag har nog sagt det ett par gånger
Känns det inte bra? Då är det inte bra!
Men man kommer sällan långt med ånger!

Som en sorglig skepnad, som ett blåögt litet barn
ja, jag vet att man kan dödas av en väderkvarn -
men upp i sadeln, ta din rustning och din lans
den där genomskådarblicken ger inget annat än distans
och jag vill hellre känna livet i hundrafalt och tusental
jag byter varje chans jag har mot att få chansa
nej, jag är varken naiv eller särskilt liberal
när det kommer till nåt annat än att dansa
så dansa med mig, Sancho! Du måste ju förstå
att om man söker sig själv, så kan man endast hitta på

Så kalla mig för lögnare! Det är ett sätt att finnas till!
Lögnen tar en någonstans, och kanske dit man vill
men till skillnad från alla strategiska genier
så är mina lögner aldrig någonsin lurendrejerier
jag vet att framtiden är skev,
att allt för mycket krossas
Men då är livet alltför kort för att aldrig nånsin låtsas!
Kom, vi svävar bort!
Man får göra så,
den stora meningen att meningen nästan går att nå
jag har slutat söka svaret, jag vill bara förstå
vilken plats i den här världen
jag får vila på

Alla blev vi som vi blev
och det är lika delar slump som envis vilja
jag var ett ensamt barn som skrev
och hade svårt att skilja
ett falsk påstående ifrån ett äkta
så jag tog på mig det mesta
att både fly och maniskt fäkta har väl alltid vart det bästa
tänkte jag, en strategi
en skyldighet
att vara fri
för att ta ansvar är också en fråga om skamlöshet

Så hör jag applåder från första läktare?
Är det jubel, svett och spott?
En annan sanning må vara äktare
Men jag är er, som en bildskön don Quijote!