Europa Poem by Olivia Bergdahl

Du säger att jag är säker
fastän vindar har börjat vina
du ger mig vintern i ryggen som en sköld
kölden är bedräglig ursäkterna fina
tiden läker tiden läker ärren stelnar till en böld

och jag fingrar på det
fingrar på det tills det får ett namn
men det slingrar sig ur greppet heter
STOCKHOLM, LONDON, KÖPENHAMN
heter SREBRENICA, DRESDEN
heter CHARLIE HEBDO
heter ARBETE GER FRIHET heter JÄRNRIDÅ

visst är det så Europa,
jag försöker förstå
för jag ser min kropp i spegeln och det som jag ser då
är att jag äger dig, Europa,
att det står ristat i mitt skinn:
en liten lappad kontinent jag utan tvekan kallar min
där jag är fri att röra mig, där jag får välja var jag bor
men du som skulle varit plats, Europa -
varför beter du dig som mor?
Som ett blodsband
en familj
den släkt jag aldrig ville ha

Jag fingrar på det fingrar på det
fast jag inte ska

det heter KONGO, ALGERIET, heter UTØYA, BERLIN
det heter OSTINDISKA KOMPANIET, heter RASBIOLOGIN
det heter BRYSSEL, DERRY, KIEV, STALINGRAD, MADRID
det heter NICE och LAMPEDUSA allt ska läka över tid

du säger det, Europa,
du säger: titta vad jag fått
så vackra kyrkor, vackra städer, vackra broar, vackra slott!
Som vore det min födslorätt,
dessa gränser, dessa fort
men hur kan något kallas mitt som jag inte får ge bort?

Es tut mir leid, Europa,
desolée, förlåt
det sitter mänskor utan flytväst i en trasig gummibåt

och vi väljer våra övergrepp,
sen väjer vi vår skam
det är lätt att tyda kartan, men svårt att ta sig fram
när ordet blir till språk och språket blir till lag
jag ser min kropp i spegeln och jag ser att du är jag
du äger mig, Europa
du döper mig till dotter och till son
jag kan ropa bäst jag vill,
men det är det jag kommer ifrån

så jag fingrar på det fingrar på det jag måste veta vad det heter
det heter LEOPOLD och LUDVIG, heter KARL och GEORGE och PETER
du sade ju aldrig mera krig
du sade ju aldrig mera mur
nej, du säger inte raser, men du säger ju kultur
det heter ORBÁN, heter PUTIN, heter PEGIDA och LE PEN
som en gyllene gryning
fast du sade aldrig någonsin igen

och det heter JESUS, alltid JESUS
det heter COLUMBUS och LINNÉ
det är min kropp i spegeln
för den som heter europé
heter HITLER, heter STALIN, heter FRANCO, MUSSOLINI
heter DUBLIN, heter SCHENGEN, heter BOSSI-FINI

du är dom, Europa, du som kunde varit dröm
jag vet att du hör mig, för din blick är mjuk och öm
Europa, j'accuse…! Jag förnekar dig, jag vet
att du ger mig allt i hela världen, utom generositet
så jag döper dig till HYCKLARE,
till BÖDEL och till KVARN

Då rycker du på axlarna
som åt ett älskat, bråkigt barn.

För du vet att jag är säker
så då kan du låta vindarna gråta
som sköld fick jag mitt skinn och mitt namn
tiden läker tiden läker
hur ska jag förlåta
att jag aldrig är så trygg
som när jag somnar i din famn