Hör min barndoms hästar Poem by Lennart Sjögren

Hör min barndoms hästar

Hör min barndoms hästar
gnägga ur minnets mörker.
Väl medveten om att sådana hörselvillor
är en vanlig åkomma på äldre dagar
undviker jag att närmre besvara dem

de tillhör det flytande mörka
de ingår i tandlossningstiden
när golvet blir alltmera sviktande
och visst hörde jag någon skratta djupt därunder
eller var det gråt
förledande som skogsduvors hoande
i den sena barndomskvällen.

COMMENTS OF THE POEM
READ THIS POEM IN OTHER LANGUAGES
Close
Error Success