Hör min barndoms hästar
gnägga ur minnets mörker.
Väl medveten om att sådana hörselvillor
är en vanlig åkomma på äldre dagar
undviker jag att närmre besvara dem
de tillhör det flytande mörka
de ingår i tandlossningstiden
när golvet blir alltmera sviktande
och visst hörde jag någon skratta djupt därunder
eller var det gråt
förledande som skogsduvors hoande
i den sena barndomskvällen.
This poem has not been translated into any other language yet.
I would like to translate this poem