HARMÄNNISKAN Poem by Lennart Sjögren

Allt oftare tänker jag på hararna
hur de flyr över fälten

och när jag tänker på hararna
tänker jag också på människorna
hur de flyr över fälten.

När plågan når dem
skriker de gällt och är däri lika,
men människa jagar människa
och är däri olik haren.

Jag som är harmänniska och människohare
jag vittnar endast om det jag själv sett
men dessutom har jag
i viss mån en oklar tro:

jag tror på harens utstående ögon
jag tror på harens bakben
som också är människans.