Vanföreställningarna fanns; det fanns Poem by Ida Börjel

vanföreställningarna fanns; det fanns
förnekad; de sterila Rhenlandssystrarna
med tvångströja på mentalsjukhuset
med tattarmor stämplad, märkt
luktad, varslad, till omen, omen
sträckningen omigen, om intet
är det fjäril i lerhyddan utanför byn
den månatliga isoleringen
bannlyst, märkt
blödande i tecken, en höna till sällskap
som hon skulle tala med och nacka, äta
flimmer, flimmer fanns
vitt flimrande också där frostnätterna
gick allt djupare ned i dalen
minns att hon inte är död förrän varm
och död lavendellila fingrar, tår
de gula tårarna; köttslamsor; vattnet
mumlet, mumlande
far, fäders
döttrar Ifigenia