Johan Ludvig Runeberg Poems

Oi maamme Suomi, synnyinmaa!
Soi, sana kultainen!
Ei laaksoa ei kukkulaa,
Ei vettä, rantaa rakkaampaa,
...

Och konung Gustaf Adolf
Stod upp uti sin sal,
Bröt af sin långa tystnad,
Tog ljud och höll ett tal.
...

Stål så hette en, den andra
Gick i fält med namnet Lod;
Båda liknade hvarandra
Så i kraft som mod.
...

Den sköna dagen på Lappos fält
Var ändad, och segerglad
Red Döbeln fram, där hans här sig ställt,
Längs hela dess stolta rad.
...

Hvems är palatset, som jag for förbi
I kvällens mörker nyss? Hvem bor däri?
Så graflikt hemskt det stannat i mitt minne:
Det höjde sig så stolt bland nejdens hus,
...

Det var den tappre löjtnant Zidén,
Han hade sin egen sed,
För fronten ville han gå allen:
'Framåt, mina vasagossar,
...

Och efter kvällen räcker till
Och minnet ger oss glädje än,
Om Kulneff jag berätta vill,
Säg, har du hört om den?
...

Gror bragdens ära blott på stridens mark,
Där tappre krigarn fuktar den med blod,
Kan ej den vapenlöse hälsas stark
Och visa hjältemod?
...

Från Kristina var en man,
Otto Fieandt hette han,
Föddes äldst bland bröder alla,
Däraf lärde han befalla;
...

High ´mid Saarijärvi´moors resided
Peasant Paavo on a frost-bound homestead,
And the soil with earnest arm was tilling;
...