levd tid, levd plats Poem by Ida Börjel

levd tid, levd plats

levd tid, levd plats
som minnet tvingar in i presens
tecknad i månljuset genom porten
i soldiset genom portarna
en mor fanns, en mors eko
universum utvidgar sig
universum utvidgar sig
prövande, tvingande, ordande
genom portarna i det japanska tecknet
för passivt brukad yta, negativ rymd
att den villkorade tomheten
inte är tömd; att något, att genom
soldimman bokstavera Ma

COMMENTS OF THE POEM
READ THIS POEM IN OTHER LANGUAGES
Close
Error Success