Philomela Poem by KATARINA FROSTENSON

Den lilla, rosa lappen
i mitt huvud rör sig

underverk,
jag ser ut, det är tyst

mörkret låter viskningarna komma
min tunga begrovs under stenen
men huvudet fick ingen ro

även om tungan slitits ur sin vävnad
var rösten kvar därinuti
hur får huvudet ro

syrenblå spänns väven runt och om mig
hör, hur tonen
växlas ut det är av ljud du lyfter

min tunga är begravd, mitt öra jublar
min dräkt är försvunnen mitt huvud sjunger