Röst Poem by KATARINA FROSTENSON

Röst

Monstrum, lägg dig runt mig, vad är det jag skall
känna Stort och oförklarligt stumt, ett hästars
täcke Öga, näsa, panna lob, kinden täckes min mun,
varför är du övergiven Ett strå sticks in, en smak av
mineraler, sälta Foten vandrar upp den trånga gången,
vit och okänd i mig, draget kommer Och luften är
stark, och kall, och svart och hög Nu betar jag
världsgräs

COMMENTS OF THE POEM
READ THIS POEM IN OTHER LANGUAGES
Close
Error Success