Antoine Cassar

Antoine Cassar Poems

Slowly, at your leisure, the feast of a kiss,
a smile the colour of the sun, tourists in the land of dreams,
rainbow, how beautiful you are!, two bodies casting one shadow,
my tounge/my language melts, and I close my eyes, and I fall silent;
...

They come out from under the table, gather
a few clothes, a few extra oranges, carry
their boy with the headless bear in his hand, leave
...

And in the middle of a night
all things suddenly trembled:
the city, the darkness, the blood.
...


Este nervio enroscado, estas escamas de ayer,
und die Erschöpfung folgt. Giù per gli urbani paschi,
dal-ġisem tqil li nġorr għal għonq it-triq tal-maskri,
flux d'encre qui se sclérose entre âpres fibres de fer,

song perched in the leaves drowned by engines scratching the air,
skrataċ, skariġġ, skorfini, scorbuto venduto in fiaschi,
-můj mozek je mozaika, jak rozházené oblázky-,
Angst mit hungrigen Zähnen, escombros por doquier,

ah, les entrailles des choses! Voilà qu'ils souhaitent un vers
-yes, with a wistful sigh, a voice gone sombre and dusky,
b'geddum, b'għadab mirqum, b'tixbiha ma' wiċċ Laskri-,
dites-moi, combien de fois dois-je dire «la mer», «la mer» ?

So, like a bird to fly through sky unseen unheard,
a word free from its form, a sound in beauty blurred,

a volo, 'il fuq, là-haut, sul vento me ne vo,
sa delli twil imneżża' mal-ewwel xefaq jgħib...

glisser sur l'oreiller du soleil mouillé couchant,
refuge jusqu'à l'éveil, die Welt ein Schlummerreim.
...

Nerven in Fetzen, Hautschuppen von gestern,
und die Erschöpfung folgt. Hinab durch Großstadtweiden,
der schwere Körper, den ich auf der Straße der Masken muss erleiden,
Strom von Tinte, wird zwischen harten Eisensehnen fester,

Gesang im Laub, übertönt von kreischender Maschinen Schall,
Hülsen, Lasten, Nüsse, Krätze verkauft in Flaschen,
-mein Gehirn ein Mosaik, wo Kiesel im Chaos rascheln-,
Angst mit hungrigen Zähnen, Schutt und Trümmer überall,

ah, die Innereien der Dinge! Denn sie rufen „Verse her",
-ja, mit tiefem Seufzer, Stimme trüb, gedämpft und hastig,
Kinn misslaunig, Wut verfeinert, Gesicht wie Laskri-,
sprich, wie oft muss ich sagen „das Meer", „das Meer" ?

So wie ein Vogel fliegen durch den Himmel, ungesehen, ungehört,
ein Wort frei von Form, ein Klang, dessen Schönheit betört,

im Flug, hinan, hinan, der Wind trägt mich voran,
bis mein langer blanker Schatten mit dem ersten Horizont verschwindet…

gleiten auf dem Kissen der wässrig untergehenden Sonne,
Zuflucht bis zum Wecken, die Welt ein Schlummerreim.
...

Talán Budapest ég. Tal vez se iluminaron
de poniente las calles. Perhaps the crats who freed her
now besiege her with colour, b'rebbiegħa dejjem ġdida...
Ah, дорогой товарищ ! Vigyázz - egy, kettő, három,

Semmi. Mennyi? Jobb áron: peasant blood by the gallon,
húzni, tolni, öffnen, schliessen, west to east and back, ida
y vuelta, cual muelle en manos de un niño fratricida…
És a Duna csak folyt, like the river of Charon.

O tempora, o mores! La ciudad de las flores
vendió su alma al dólar, her charm for neon furniture;

thus I, tourist of tongues, catador de amores,
bête en quête de beauté, verssorok őrült koldusa,

minn tarf il-pont imkisser inbul biex nara ddub
my tingling western shame in the kidney-brown Danube.
...


Vielleicht steht Budapest in Flammen. Vielleicht sind die Straßen vom Sonnenaufgang illuminiert.
Vielleicht belagern die Mächte, die sie befreiten,
jetzt mit Farbe, mit ewig neuem Frühling…
Ah, mein guter Kamerad! Gib acht - eins, zwei, drei,

Nichts. Wie viel? Ein besserer Preis: Bauernblut kanisterweise,
ziehen, drücken, öffnen, schließen, von West nach Ost und dann zurück, hin
und her, wie eine Feder in de Hand eines Brudermörders…
Und die Donau fließt dahin, wie der Fluss in die Unterwelt.

O, Zeiten, o Sitten! Die Stadt der Blumen
hat ihre Seele dem Dollar verkauft, ihren Charm für Neonmobiliar;

so komme ich, der Tourist der Zungen, der Tester der Liebe,
das Biest, das Schönheit sucht, Wahnsinniger, der um Reime bettelt,

vom Ende der zerstörten Brücke pisse ich ins Wasser,
um meine westliche Scham in der nierenbraunen Donau sich auflösen zu sehen.
...


Forse Budapest brucia. Forse le strade
si sono accese di tramonto. Forse i (buro/demo)crati che la liberarono
oggi l'assediano di colore, di una primavera sempre nuova...
Ah, caro camerata! Attento - uno, due, tre,

Niente. Quanto? Un prezzo migliore: sangue di contadino a galloni,
tira, spingi, apri, chiudi, da ovest ad est e indietro, andata
e ritorno, come una molla nelle mani di un bambino fratricida...
E il Danubio semplicemente scorreva, come il fiume di Caronte.

O tempora, o mores! La città dei fiori
ha svenduto l'anima al dollaro, il suo incanto per mobili al neon;

così io, turista di lingue, assaggiatore di amori,
bestia in cerca di beltà, pazzo mendicante di versi,

dalla fine del ponte rotto piscio per veder sciogliersi la
mia fremente vergogna occidentale nel marrone renale del Danubio.
...


İstanbul'da bir güz. Tarifsiz bir hüzün:
toute épreuve n'est qu'ébauche. Schlafwandlerstadt, awash
amid the mist, ambula por la bruma, iroxx
liżar tal-fwar mal-lampa, qui nulle part n'y allume...

Blinking, beckoning, barking, basking in the dusk, strewn
with the absence of May. İpek gibi ve loş,
miroir brouillé de buée où la soif se reproche,
bħall-gawwi abjad ragħwa wara t-tranja tal-barkun.

İşte dumanlı nur, ein staubig Abendsturm,
pátina de hollín. In a back alley lodge,
un derviche s'épanouit comme une orchidée blanche,
reaching up to be gathered with the scythe of tattered moon.

Estambul es distancia, es ansia de otro ayer,
-bugün dün, yarın dün, ve dün sonsuz bir keder-

belt itqarnat max-xatt, titlenbeb miż-żinżifru,
belt tiżżerżaq mis-swaba' appik appik imissu,
belt titfettet, titfellel, titgerrem mill-bebbux...

Bir varmış, bir yokmuş, açık kanatlı kuş,
er träumt von höherem Flug noch zwischen Sturz und Sturz.

Sous une lune en décours, j'ai lu dans la lueur
l'écriture qui demeure sur les murs de malheur:

Minarets pierce the clouds
pining towards the sun.
The flame has done its rounds.
The light, once more, undone.

Dans l'automne monochrome Istanbul embaume son âme.
Bu akşam boğuyor. Çan. Can. Ezan. Hazan.
...


Un automne à Istanbul. Une tristesse indéfinissable:
toute épreuve n'est qu'ébauche. Ville de somnambules, inondée
dans le brouillard, ambulante dans la brume, saupoudrant
un drap de vapeur sur la lampe, qui nulle part n'y allume…

Clignotant, appelant, aboyant, se prélassant dans le crépuscule, parsemée
de l'absence de mai. Soyeuse et sombre,
miroir brouillé de buée où la soif se reproche,
comme les mouettes blanches-écume qui suivent le sillage du ponton.

Voici une lueur brumeuse, une tempête poussiéreuse du soir,
une patine de suie. Dans un pavillon au fond d'une ruelle,
un derviche s'épanouit comme une orchidée blanche,
étendant les bras pour être fauché par la lune déchirée.

Istanbul est distance, le désir ardent d'un autre hier,
-aujourd'hui est hier, demain est hier, et hier est un chagrin sans fin-

une ville qui étend ses tentacules le long de la côte, étirée par la brise gelée,
une ville qui file entre deux doigts sur le point de se toucher,
une ville qui se tranche, qui s'émiette, qui se grignote par les escargots…

Il était une fois un oiseau aux ailes ouvertes,
encore de chute en chute il rêve d'un vol plus haut.

Sous une lune en décours, j'ai lu dans la lueur l
'écriture qui demeure sur les murs de malheur:

Des minarets percent les nuées
qui se languissent vers le soleil.
La flamme a fait sa tournée.
La lumière, de nouveau, défaite.

Dans l'automne monochrome Istanbul enbaume son âme.
Le soir s'étouffe. Cloche. Esprit. Appel à la prière. La tristesse de l'automne.
...


Adagio, a tuo agio, il festeggiar d'un bacio,
tbissima lewn ix-xemx, turisti f'art il-ħolm,
arc-en-ciel, que tu es belle!, deux corps qui font une ombre,
si scioglie la mia lingua, e chiudo gli occhi, e taccio...

mais, vrai, j'ai trop pleuré! Bufera a fine maggio,
de rigueur, le malheur, perduto ormai l'amor,
old and cold, my soul sold, the seams of dreams untold,
e il cuore disseccato in un tubo da saggio.

Ahimè, me equivoqué, faccio un auto da fé,
una rosa è una rosa, ma tu sei una sposa,
u għad ninsa, għad ninsa t-togħma ta' ġildtek ħalib il-mogħża...

papillon de janvier, laissons-le, ça y est,
colorín colorado, este cuento se ha acabado,
my friend, this is the end, adieu, ho abdicato.
...


Langsam, entspannt, der Kuss ein Fest,
Lachen in Sonnenfarbe, im Traumland auf Tour,
Regenbogen, wie bist du schön!, zwei Körper, ein Schatten nur,
meine Zunge schmilzt, ich schließe die Augen, verschweig den Rest…

aber, ja, zuviel geweint! Ende Mai ein Sturm,
unausweichlich, das Unglück, die Liebe verloren,
alt und kalt, die Seele bezahlt, die Säume der Träume verhallt,
und das Herz seziert, unterm Mikroskop wie ein Wurm.

Oh wie schlecht, Recht hatt' ich nicht, mache ein Gottesgericht,
Rose ist Rose, doch du in verheirateter Pose,
ich werd vergessen, vergessen den Duft deiner Haut, die ich kose…

Falter im Januar, lassen wir ihn, das war's,
colorín colorado, aus mit Bravado, vorbei,
mein Freund, ich danke ab, fort wie ein Tornado.
...


Doucement, à ton aise, la fête d'un baiser,
un sourire couleur du soleil, touristes dans la terre des rêves,
arc-en-ciel, que tu es belle!, deux corps qui font une ombre,
ma langue se fond, et je ferme les yeux, et je me tais...

mais, vrai, j'ai trop pleuré! Une tempête de fin mai,
de rigueur, le malheur, perdu désormais l'amour;
vieux et froid, mon âme vendue, les coutures de rêves pas racontés,
et le cœur disséqué dans une éprouvette.

Hélas, je me suis trompé, je fais un auto-da-fé,
une rose est une rose, mais toi tu es une épouse,
et j'oublierai, j'oublierai le goût de ta peau au lait de chèvre...

papillon de janvier, laissons-le, ça y est,
couleurine colorée, cette histoire est terminée,
mon amie, c'est fini, adieu, j'ai abdiqué.
...

ixirfu minn taħt il-mejda, isorru
ftit ħwejjeġ, ftit larinġiet żejda, iġorru
lit-tifel bl-ors imħanxar fil-wejda, imorru
lejn l-għalqa għall-kenn ta' ġol-bejta, ikorru
bil-frak tal-ħġieġ ħiereġ imħeġġeġ
mit-tifqigħa tal-moskea mejta.

Tixref minn ġod-daħna tajjar, tidwi
ħemdet żewġha wara l-istar, miksi
bit-trab qed jirtab u jiħdar, jikwi
demm binha fuq ksieħ il-liżar, li lanqas jibki
ma jiflaħ, la fommu ma jiftaħ
fil-kuritur ifur tal-isptar.

X'ħela ta' ħin, x'ħela ta' ħajja
x'ħela ta' ħniena bla sliema titlajja,
mill-beraħ tas-sema, mill-wesgħa tal-bajja
bombi taċ-ċomb minn ġo tombla ġarrajja,
battalja battala bla tpattija tissajja:
duħħan ġo duħħan, tbajja' fuq tbajja'.
...

Salen de debajo de la mesa, recogen
alguna ropa, alguna naranja de sobra, llevan
al niño con el osito decapitado en la mano, parten
hacia el cobijo de la casita en el campo, se hieren
por los trozos de cristal calcinado
explotados de la mezquita muerta.

Sale del humo algodonado, reverbera
el silencio de su marido debajo del velo, cubierto
de polvo que se ablanda y se verdece, abrasa
la sangre de su hijo en el frío de la sábana, que no tiene
ni fuerzas para llorar, ni para abrir la boca
en el pasillo desbordante del hospital.

Qué desperdicio de tiempo, qué desperdicio de vida,
qué desperdicio de piedad implacablemente pospuesta,
desde lo abierto del cielo, desde lo ancho de la bahía
bombas de plomo de una enhebrada lotería,
batalla baladí sin venganza en acecho:
humo en el humo, manchas sobre manchas.
...

U f'nofs ta' lejl
qabad u theżżeż kull m'hemm:
il-belt, id-dlam, id-demm.

Bħal ġugarell
fil-ponn ta' ltim inkurlat
inħasad b'damdima l-munġbell
u d-djar tal-pupi ġġarrfu
taħt balzmu tat-trab.

Il-ġilda tad-dinja ċediet,
l-irkoppa tal-Italja ntwiet,
il-mappa kanġiet
ilwien u suriet,
l-art saret baħar inkwiet.

Hawnhekk il-kamra kollha kotba
ta' Via D'Annunzio,
hawnhekk il-lejla bajda qotna
tal-bewsa twila
f'Via dei Torreggiani,
hawnhekk is-suq imwarrad
fila fuq fila
ta' Piazza Duomo,
hawnhekk il-kummerċ immarrad
fil-musrana mħarrka
tal-Corso -
tifkiriet ta' tifkiriet
imfarrka.

F'temp ta' tektika mtertqa
dak li bnejna l-bnedmin bizzilla
jeħfifilna bil-qilla,
jikfisna, jiknisna,
u jerġa' jgħallimna
li aħna m'aħna xejn ħlief leħħa ta' berqa,
għabra ta' stilla,
traba daqs nitfa.

Taħt l-arloġġ imxaqqaq
hemm ajkla twaqwaq -
forsi għax intebhet fis
li twieldet mingħajr ġwinħajn,
forsi għax fehmet
li fix-xbiek wesgħin tal-kwiekeb
id-destin tal-ħajja ma jgħammarx,
iżd'aktarx
jgħum, jissajja,
iżaqżaq
magħġun fit-tjun
tal-kaldarun jiċċaqċaq
taħt l-art.
...

E in mezzo ad una notte
si mise a tremare ogni cosa:
la città, il buio, il sangue.

Come un giocattolo
nel pugno d'un orfano alterato
si scosse d'un gemito la montagna
e le case delle bambole si sbriciolarono
sotto un balsamo di polvere.

La pelle del mondo cedette,
il ginocchio d'Italia si piegò,
la mappa cangiò
colori e forme,
la terra diventò un mare di guai.

Qui la camera tutta libri
di Via D'Annunzio,
qui la notte bianca cotone
del lungo bacio
in Via dei Torreggiani,
qui il mercato fiorito
fila su fila
di Piazza Duomo,
qui il commercio ammalato
nell'intestino contorto
del Corso -
ricordi di ricordi
frantumati.

Nel tempo d'un ticchettio spiegazzato
ciò che costruimmo gli umani a merletto
ci si alleggerisce feroce,
ci eclissa, ci spazza,
e torna ad insegnarci
che noi non siamo altro che un lampo di fulmine,
un granello di stella,
un puntino di polvere.

Sotto l'orologio spaccato
c'è un'aquila che strilla -
forse perché s'è accorta d'improvviso
che è nata senza ali,
forse perché ha capito
che nelle ampie reti delle stelle
il destino della vita non risiede,
ma invece
nuota, agguata,
scricchiola
impastato nei fanghi
del calderone sgretolante
sottoterra.
...

18.

Bejn Aachen u Zyryanka,
bejn Samarinda u Samarkanda,
tiela' u nieżel mal-pruwa
fil-fliegu vjola
ta' bejn Kérkyra u Saranda,
fit-trejn ta' bejn Vladivostok u Moska
li jaqsam seba' darbiet iż-żerniq,
ferrieq, għal għonq it-triq,
minn ħemda hienja kif tinżel il-gawwija
fir-ragħwa t'Antofagasta
għal dagħwa multilingwi
kif naħbat mat-tappiera s-sieq,
bejn Baden Baden u l-Baħrejn,
bejn Fort-de-France u Port of Spain,
għaddej bil-mija u tletin
fit-tlett elef mil
ta' bejn Portland, Oregon u Portland, Maine,
mill-iskieken ta' kesħa Skoċċiża jniffdu l-ħaddejn
għax-xufftejn jitnixxfu fl-eħtriq
ta' Marseille,
mewweġ mewweġ
bejn Zuwarah u Lampedusa
fuq dgħajsa tixxaqqaq fi tnejn,
bl-ilħna magħfusa,
bil-ħanġriet marsusa
ifittxu tal-lejl il-widnejn.

Bejn Ceylon u Sri Lanka,
bejn Kalaallit Nunaat u Groenlandja,
bejn kia ora f'għodwa t'Aotearoa
u g'day bl-aċċent imkarkar
ta' Nova Żelanda,
lampa stampa
fid-dwana tar-Rwanda
b'identità titbandal
bejn l-offerta u d-domanda,
bejn déjà vu ġo pjazza li qatt ma smajt biha
miksija bil-ward tal-jacaranda
u mitluf fit-toroq ta' belt imdawla
li m'ilix li dort,
xi ħaġa aktar dinjija
min-nostalġija
għal gżira li qatt ma żort
tirkibni rqiq qalb il-ħamba
tal-ajruport,
fis-sala tal-istennija
bil-moħbi ta' missierha
tifla żgħira tpinġilu pajjiżi ġodda
fil-paġni vojta
tal-passaport,
imħarbat, bil-marbat,
bi stonku jkarwat,
mill-kefir li dardarni fit-tidlik ta' Madrid
għall-idejn ratba tar-raħlija Sorbjana
li ġabitni f'tiegħi bi skutella soljanka,
bejn tronk u wati, bejn fietel u bati,
b'dejn ma' mgħoddi li ma jridx jgħaddi
bejn ġimgħa tidħol f'ġimgħa u nhar t'Erbgħa farradi,
stordut u mtarrax fid-diskors marradi
ta' bejn ġixt Għewiedex u żewġt Imlati,
bejn iċ-ċentru u l-irkejjen,
bejn wiċċ u rġejjen,
bis-saħta tad-dubji tiegħi
għal dejjem ta' dejjem,
mimdud fuq il-weraq tal-ħaxix ifuħ
bid-dija tirrifletti fuq il-ktieb miftuħ
nitwessa' bil-pjaċir sa nitħaxken mill-kjass
ta' bejn dj tal-qamel u żewġ namrati,
mid-drill idamdam fit-torrijiet ta' Singapur
għat-tektik tat-tiġieġ fuq il-fdewwex
tal-kampung,
bejn logogramma tgħajjat fiċ-China Daily
u sentenza tisserrep bla ħniena
fil-Mallorca Zeitung,
inqalleb fid-dizzjunarju tal-but
ħa niddeċifra l-aħbar:
ajruplan jixxerraħ
żugraga tnewwaħ
f'burraxka bejn il-Brażil u s-Senegal,
magħsur fil-garġi gravitazzjonali
xita ta' ruttam u ta' iġsma inġazzati
għal fuq il-baħar kristall
tal-ekwatur.

Intraduċibbli nqum
mirjieħ u msaħħab,
bejn mappa mxappa bil-linka u lsien imqaħħab,
id-demm jitliegħeb għall-ftuħ, il-fwied imtaqqab,
bejn xagħra u sufa, bejn in-nasba u l-guva,
mix-xemx tiltaqa' miegħi ma' tarf is-sodda
għall-wiċċ bajdani ta' mħabbti
b'idejha fuq ġufha,
bejn ‘l hawn u ‘l hemm u ‘l hinn u lura
bejn sormi mikxuf u ruħi mistura
bejn ġej u sejjer u viċiversa
bejn dritt għall-punt u tidwira mal-lewża
bejn minnu u mhux,
bejn l-anġli u l-uħux,
bejn m'għadux u għad m'hux u bil-maqlub
bil-waħx ta' nfiħ ir-riħ minn bejn l-arbli
nipprova nagħraf kif se naħtaf dak il-ħoss li ħarabli
għandi friegħi taħt l-art u għeruq jilħqu s-sħab
rimja fuq rimja għal ġol-fwar u ġot-trab
għandi xenxul li baqa' nieżel sal-antipodi tad-dinja
għandi antenna li telgħet sal-muntanji qamrija
bejn it-tluq u l-wasla, bejn il-wasla u t-tluq,
bit-twieqi kollha mberrħa, bis-sema kollu għeluq,
bi frustier iħarisli fil-mera
dix-xibka ta' wiċċi mixquq
mill-aħmar tat-tapit mifrux ma' twelidna
għall-kefen abjad silġ li jgħattina mad-difna
bejn fra u tra, de-ci, de-là,
ανάμεσα , 之间 , между , zwischen
the perpetual indecision
of a clear preposition
bejn ma ninsabx ġo posti u posti ġo fija
bejn f'sikkti mill-ġdid u mitluf minn sensija
miexi b'pass meqjus
minn fruntiera għal fruntiera,
minn meridjan għal meridjan
tad-dinja priġuniera,
bejn imnejn u lejn,
bejn lejn u safejn,
fiċ-ċentru ta' kollox
u ma' xifer ix-xejn,
fir-riġlejn il-ħeġġa, l-uġigħ fil-ġenbejn,
indur, naqsam it-triq
u nibqa' għaddej,
nittanta nifhem
l-għalfejn
tal-fejn.
...

This screwed-in nerve, these skinflakes of yesterday,
and the fatigue continues. Down through the urban pastures,
this heavy body I carry along the street of masks,
flux of ink hardening between harsh fibres of iron,
...

An autumn in Istanbul. An indefinable sadness:
all attempt/experience is but a sketch. Sleepwalker city, awash
amid the mist, rambling around in the haze, sprinkling
a sheet of vapour over the lamp, which nowhere there illuminates...
...

Antoine Cassar Biography

Antoine Cassar (born 1978) is a Maltese poet and translator. In September 2009, his multilingual poem Merħba was the Grand Prize winner of the United Planet Writing Contest.)

The Best Poem Of Antoine Cassar

Bye love bye

Slowly, at your leisure, the feast of a kiss,
a smile the colour of the sun, tourists in the land of dreams,
rainbow, how beautiful you are!, two bodies casting one shadow,
my tounge/my language melts, and I close my eyes, and I fall silent;

but, it's true, I've wept too much! A storm at the end of May,
by default, unhappiness, now that love is lost;
old and cold, my soul sold, the seams of dreams untold,
and the heart dissected in a test tube.

Alas, I was mistaken, I make an auto-da-fe,
a rose is a rose, but you are a spouse,
and I'll yet forget, I'll yet forget the taste of your goat-milk skin...

January butterfly, let's leave it, it's over,
colorín colorado, this story is finished,
my friend, this is the end, goodbye, I have abdicated.

Antoine Cassar Comments

Antoine Cassar (2) 08 November 2018

Poetry publication on the internet is often chaotic - forms are distorted, the names of translators are omitted, poems are attributed to the wrong authors (such as the infamous 'You start dying slowly' by Martha de Medeiros, which goes viral now and again as a poem by Neruda) . Nevertheless, thanks to the internet, I have learnt of and come across countless amazing poems over the years. And that's thanks to translators, editors, publishers, and generous people. Cheers!

2 0 Reply

Antoine Cassar Popularity

Antoine Cassar Popularity

Close
Error Success